Nu när det är så mörkt känns sommaren avlägsen och det är som jag nämnt lite segare på mattan. Roligt då att snubbla över en video från Sharath Jois besök i Köpenhamn i somras. I was there – om än inte varje dag. Men tydligen då det filmades:
Fina minnen av mitt första ”riktiga” ashtanga-event. Galet och kul att se och träffa så många olika slags människor med en gemensam nämnare: en till besatthet gränsande passion till just denna form av yoga. På en tillställning av det här slaget är det ingen mening med att jämföra sig med någon annan. Det finns så många som är så oändligt mycket skickligare på ställningar än jag. Men vi gör ändå samma sak, och är passagerare på samma resa. Än sen att det finns farkoster (kroppar) som är skickligare på ställningar än min? Det är liksom inte det som är grejen. Inombords utkämpar vi alla samma slag, möter samma slags utmaningar, rädslor, lyckorus och tillfredsställelse.
Nervositeten i luften, skulle Sharath stoppa någon? Mig? Men inte gjorde han det. Istället kom han joggande, med ett leende, från andra änden av salen för att hjälpa mig rulla runt i Garbha pindasana och stötta mig i Upavishta konasana. På föreläsningarna, hans tålmodiga svar på alla frågor av typen ”hur ska man orka?” Svar: ”Tired is good. When you are tired you don’t do bad things like drinking or go dancing.”
Tiotusenkronors-frågan är ”Varför gör vi det här? Vad är det för mening med att böja kroppen och försöka tänja dess gränser på just det här sättet?” Men ingen ställde den. Vi är för fascinerade av vår upptäcktsfärd.
Kapten Cid vet hur man prioriterar.
Men det bästa av allt: att komma hem till mattan. Här, i min ensamhet, pågår den verkliga resan. Här kan jag fokusera på hur det känns, inte hur det ser ut. Det finns ingen annan att titta på, och katten som ibland gör mig sällskap föredrar att titta ut genom fönstret eller sova i soffan. Så ointressant är min övning.
P.S. En gång i världen var jag journalist. En gång journalist, alltid journalist. Hur besatt/hängiven/passionerad/lydig ashtangaelev jag än är så måste jag visa på alternativ. Annars tror du kanske att jag är helt galen. Jag tror inte att ashtanga har svaret på allt. Men jag tror att vi kommer att ha ett livslångt förhållande på flera sätt.
