Primary, oh, primary

Så har jag kommit dit jag aldrig trodde jag skulle komma: hela första serien. Läser mina tidigare inlägg i denna lite sporadiska blogg och tänker ”vilken resa”. Jag och mattan. Många tidiga morgnar. En hel del svett och frustration. En massa glädje. Jag har ännu många utmaningar, tro inget annat, men det är roligt att ha kommit fram hit. Så ”what’s next?”

Jag har ju aldrig gillat det här med mål. Har aldrig förstått vitsen – ett mål skapar ju bara ännu mer tomhet när det väl är uppfyllt. I ashtangayogan har jag hittat det som verkligen är livets stora gåva: livet självt, att vara på väg. Att försöka. Att vara stark och aldrig ge upp. Så, ”what’s next?” Andra serien, så klart. Full av härliga bakåtböjningar. Omvittnat utmanande på ett känslomässigt plan. Jag kommer nog aldrig att… Vänta nu? Vad var det första serien lärde mig? Att man ska aldrig säga aldrig. Det ska bli härligt att göra den resan.